Muskuloskelettal ultraljudsdiagnostik är en metod som används med målsättningen att förbättra träffsäkerhet och bedömning av traumatiska skador. Det är även ett utmärkt verktyg för att kartlägga mer komplexa och långvariga smärttillstånd som vid axelsmärta, hälsenesmärta och knäsmärta där inget trauma förekommit.
Muskuloskelettal ultraljudsdiagnostik är en metod som används med målsättningen att förbättra träffsäkerhet och bedömning av traumatiska skador. Det är även ett utmärkt verktyg för att kartlägga mer komplexa och långvariga smärttillstånd som vid axelsmärta, hälsenesmärta och knäsmärta där inget trauma förekommit. Metoden är primärt aktuell vid skada eller smärta i muskel-, nerv- och senstrukturer men även stressfrakturer och totala frakturer kan i vissa fall visualiseras. Sensitiviteten för att diagnosticera muskel/senskador är enligt flertalet vetenskapliga studier bättre jämfört med MR-undersökning vilket främst beror på högre upplösning av bildkvalitén och möjlighet till dynamisk undersökning av den skadade vävnaden.
Metoden är snabb, effektiv och fullständigt icke-invasiv. Undersökningen innebär att ett verktyg/prob appliceras mot huden kring det skadade området som därefter undersöks. Metoden innebär ingen som helst strålning vilket innebär att det kan göras upprepade gånger utan risk för patient/klient. Detta innebär även att det är en utmärkt undersökningsmetod på barn och ungdomar där man generellt är väldigt restriktiv med undersökningar som slätröntgen och datortomografi då dessa utsätter patienten för viss strålning.
Ultraljud innebär användandet av högfrekventa ljudvågor som skickas ut via den prob som applicerats mot huden. Ljudvågorna ligger vanligen inom intervallet 3-19mHz och är således utanför vad det mänskliga örat kan upptäcka. Samma teknik används av fladdermöss och delfiner. Dessa ljudvågor reflekteras därefter tillbaka till utrustningen då de kolliderar med någon form av vävnad eller vätska. Detta resulterar i en dynamisk bild som möjliggör bedömning av flertalet strukturer i realtid och jämförelser med icke-affekterad sida.
Vid undersökningen lägger vi även stor vikt kring den pedagogiska förklaringen av smärttillståndet och inkluderar gärna patienten i undersökningen för att optimera förståelse och därmed förbättra prognosen.
Efter en graviditet undersöker vi primärt magens återhämtning genom att känna och titta på töjning och funktion i samband med olika rörelser.
Om vi ska undersöka magen bättre i avslappnat läge behöver vi använda oss av en ultraljudsapparat. I samband med denna undersökning kan vi även få ett mer exakt mått på magmusklernas avstånd i förhållande till varandra, både i avslappnat och aktivt läge. Det viktigaste är dock funktionen* och när magen aktiveras tittar vi på musklernas rörelse.
Vi utför inga vaginala ultraljudsundersökningar.
*dvs musklernas förmåga att spänna sig på olika sätt
Vi har många olika magmuskler och alla påverkas under en graviditet. I samband med att magen växer så töjer sig magen, musklerna men framförallt bindväven mellan höger- och vänstersidas magmuskler. Det är detta ökade avstånd som ibland kan kallas för rectus diastas. Diastas betyder delning, delning kan dock vara ett lite missvisande ord när det snarare handlar om en töjning av vävnad eller ett ökat avstånd mellan höger- och vänstersidas magmuskler. Avstånd mellan våra magmuskler finns alltså hos alla redan innan en graviditet, men ökar under en graviditet. Första året efter en graviditet sker en naturlig återhämtningsfas. Hur kroppen blir efter en graviditet beror mycket på genetik men också hur graviditet och förlossning var. Mycket går inte att styra över. Däremot så kan vi påverka funktionen – vilket innefattar, koordination, styrka och uthållighet. Detta behöver sakta trappas upp i takt med kroppens naturliga återhämtning. Det är väldigt individuellt i hur och när du kan komma tillbaka till din vanliga träning.